ETT DRÖMSKT LÄGE

På en höjd, mitt i det böljande landskapet mellan det gamla stationssamhället Hurva och Snogeröd, har veterinärparet och hästentusiasterna Lisa och Staffan Lidbeck samt barnen Julia, Gustaf och Leopold sedan 2007 sitt hem. En gammal skånsk bondgård som de med varsam hand och känsla för detaljer förvandlat till en vacker hästgård – full av liv och aktivitet.

Gården, som rymmer både en generös bostadslänga av typiskt skånska mått och flera stallängor, är omgärdad av beteshagar och små skogspartier. Om man inte visste var man befann sig skulle engelska landsbygden vara en väl så god gissning som den mellanskånska slätten.

– Vi är anglofiler: staketen, häckarna, hästarna … men det har du nog redan fattat, säger Lisa Lidbeck med ett skratt och gör en svepande armrörelse mot det omgivande landskapet.

EN SAKRAL KÄNSLA

Vi har slagit oss ner vid det stora matbordet i familjens nya orangeri. Eller nya och nya. Det har gått nästan två år sedan tillbyggnaden blev klar, och ytterligare ett antal år sedan de påbörjade den efterlängtade och roliga men bitvis också frustrerande resan mot sin dröm om ett rymligt vinterbonat rum att njuta av såväl sommar- som vintertid.

Det är mitten av april. Efter en kall och ruggig inledning av månaden känns det äntligen som att våren är på väg. Genom de spröjsade fönsterpartierna flödar solen in i rummet. Det är en snudd på sakral känsla när strålarna bryts mot de grå kalkstensplattorna på golvet.

Lisa plockar upp ett vedträ och lägger in det i den öppna spisen. Värmen och det lågmälda knäppandet från elden sprider ett meditativt lugn.

Jag ber Lisa beskriva hur idén om ett orangeri föddes och hur familjens dröm såg ut.

– Vi har pratat om det här i många år. Från början var tanken att vi skulle bygga till på gaveln i väster, i husets längsriktning. Det var vår dotter som kom med idén att vi skulle bygga i vinkel i stället – och det är vi väldigt glada för idag att vi gjorde.

– Det var viktigt för oss att vi skulle kunna utnyttja orangeriet året runt, och att det skulle kännas som en naturlig del av huset. Och så ville vi ha in mycket ljus, och kunna njuta av utsikten.

RIDIT OS I FÄLTTÄVLAN

Utanför fönstren breder det böljande mellanskånska landskapet ut sig. Allt som allt omfattar gården 32 hektar. Det mesta är beteshagar, berättar Lisa, men det finns också en del skog.

Både Lisa och Staffan har ett stort intresse för hästar. Lisa har ridit sedan hon var barn, och redan när hon bestämde sig för att bli veterinär i slutet av 90-talet visste hon att det var hästar hon ville jobba med i framtiden.

Maken Staffan har om möjligt ett ännu större hästengagemang, berättar Lisa vidare. Han har varit landslagsryttare i många år, och ridit både VM och OS i fälttävlan. Han har även varit förbundskapten för svenska landslaget i fälttävlan.

Under flera år arbetade de båda dessutom som landslagsveterinärer.

Sedan 2004 driver de en veterinärklinik, naturligtvis med inriktning på hästar, intill Löberöds slott. På den egna gården finns för närvarande ett 20-tal hästar, och vid sidan av veterinärjobbet föder de upp galopphästar.

ORANGERIET INNEBAR ETT STORT LYFT FÖR HUSET

Så med allt detta engagemang för hästar – hur hinner de egentligen med att renovera och bygga till gården?

Lisa vänder lite på resonemanget.

– Eftersom vår situation ser ut som den gör, både yrkesmässigt och privat, är det inte helt enkelt att lämna gården och hästarna. Vi kan inte bara åka iväg, och då blir den närmaste omgivningarna ännu viktigare.

Inte minst orangeriet har inneburit ett enormt lyft för hela huset, berättar Lisa vidare.

I sitt ursprungliga skick var det ganska mörkt, med långsmala rum som inte var helt lätta att möblera och använda.

Genom att orangeriet byggdes i rät vinkel mot söderfasaden, med öppningar till både köket och det intilliggande biblioteket, har inte bara ljusinsläppet ökat rejält. Det känns som att hela huset har fått nytt liv.

– Det går inte en dag utan att vi använder orangeriet på något sätt, till frukost och middag, när vi är ensamma eller har vänner på besök. Eller bara till ren avkoppling. Själv älskar jag att lägga mig i någon av sofforna framför öppna spisen. Det är supermysigt att ligga där på kvällarna, framför brasan, och se solen gå ned i öster. Genom att fönstren är så höga kan man även se stjärnhimlen, berättar Lisa.

FLITIG BESÖKARE HOS QVESARUM

Själva bygget inleddes med att Lisa och Staffan kontaktade arkitekten Olle Rosén, som tog fram ett förslag utifrån parets tankar och önskemål.

Fönstren var en jätteviktig del av skissandet, berättar Lisa. Eftersom de kände till Qvesarum sedan tidigare, gillade deras produkter och dessutom hade samarbetat med grundaren Joakim Emanuelsson tidigare i olika sammanhang var det naturligt att kontakta honom.

– Jag älskar gamla saker och har varit en flitig besökare hos Qvesarum ända sedan de startade sin verksamhet. Vi har handlat en hel del där till renoveringen av huset, allt från linoljefärg till ytterdörrar och golv.

– Och när vi hade SM i fälttävlan här på gården 2013, så passade jag på att arrangera en stor lantlivsmässa med 70-80 lokala utställare. Det var allt från inredning och trädgård till mat, bara sådant som jag själv tycker om, och då kom Qvesarum hit och byggde upp sina orangerier i teak, berättar Lisa.

ORANGERIET GAV HÖG MEDELHAVSKÄNSLA

Qvesarum har varit behjälpliga genom stora delar av byggprocessen. Arkitektens visioner om stora dörr- och fönsterpartier i alla riktningar omsattes i praktiken. Utöver att rummet skulle flöda av ljus, så hade Lisa och Staffan ett önskemål om att det skulle vara ljudisolerat. Samtidigt ville paret inte kompromissa med det estetiska.

– Tillsammans med Joakim kom vi fram till att kopplade 2+1 fönster med glasdelande spröjs i ytterbågen och en isolergaskasett i innerbågen var det bästa alternativet, eftersom det utöver att isolera mot ljud och kyla även innebar att vi kunde ha äkta spröjs.

Takhöjden i orangeriet är imponerande. Och de vackra spröjsade fönsterpartierna når nästan hela vägen upp. I öster ramar de in en spröjsad pardörr som – åtminstone sommartid – ofta står på vid gavel ut mot det nybyggda poolområdet.

Lisa får något drömskt i ögonen när hon tänker på det.

TVEKA INTE – GÖR DET!

För att rama in området har Lisa låtit bygga en låg stenmur, och för att förstärka känslan av att inne och ute flyter samman har paret lagt samma gråa kalksten runt poolen som inne i orangeriet. Utomhus har väder och vind nu gjort att stenen nu mattats något, men på hösten när det regnar på den blir nyansen den samma igen.

– Då är det fantastiskt att bara sitta här inne med ett glas vin och titta ut, berättar Lisa och får på nytt något drömskt i blicken.

Om du skulle ge dem som har samma drömmar om ett eget orangeri som ni en gång hade ett råd – vad skulle det då vara?

Svaret från Lisa Lidbeck kommer blixtsnabbt:

– Tveka inte, bara gör det!